Nedbrytning av borststrån och utsläpp av mikroplast
Tandborstar tillverkas främst av petroleumbaserad plast, där nylon är det vanligaste materialet för borststrån. Vid normal tandborstning dras nylonfibrerna upprepade gånger mot tändernas hårda emaljyta. Denna ständiga nötning gör att borststrånas struktur gradvis bryts ner.
Forskning inom miljö och hälsa visar att när nylonborsten slits och börjar fransa sig efter månader av användning kan den frigöra mikroskopiska plastfragment. Uppskattningar visar att en vanlig tandborste av plast kan avge över två miljoner mikroplastpartiklar per år. Eftersom partiklarna är mikroskopiskt små kan de omedvetet sväljas eller sköljas ner i avloppet, där de så småningom kan passera genom vattenreningssystem och hamna i marina ekosystem.
Polytetrafluoreten (PTFE) i tandtråd
För att få tandtråden att glida lätt och förhindra att den fransar sig använder många populära varumärken polytetrafluoreten (PTFE), en syntetisk polymer som bland annat förknippas med non-stick-beläggningar som Teflon.
PTFE ger en mycket effektiv och friktionsresistent tråd, men när den nöts mot tändernas vassa kanter kan även den avge mikroskopiska partiklar. När PTFE-tandtråd bryts ner i munnen kan den bidra till att mikroplast frigörs och samtidigt innebära en risk för exponering för PFAS. PFAS är en grupp mycket svårnedbrytbara syntetiska kemikalier som är kända för sin långvariga förekomst både i miljön och i människokroppen.
Historien om syntetiska mikroplaster i tandkräm
Historiskt har syntetiska mikropärlor (små plastkulor vanligtvis tillverkade av polyeten) medvetet tillsatts i tandkräm. Tillverkare använde dem som billiga slipmedel för att polera tänderna, avlägsna fläckar och styra frisättningen av aktiva ingredienser.
Miljöforskare identifierade snabbt dessa mikropärlor som ett allvarligt ekologiskt problem. Partiklarna var för små för att fångas upp av reningsverk, vilket gjorde att de kunde rinna direkt ut i vattendrag där de kunde binda till sig föroreningar och tas upp av vattenlevande organismer. Denna miljöpåverkan ledde till omfattande lagstiftningsåtgärder, och fasta plastmikropärlor har därefter förbjudits i bland annat kosmetika och tandkräm i flera länder.
Trots förbudet mot fasta polyetenpartiklar är frågan om syntetiska ingredienser i tandkräm inte helt löst. Många moderna tandvårdsprodukter innehåller fortfarande syntetiska polymerer, såsom karbomer, PVP eller PEG, som används som förtjocknings- eller bindemedel. Även om dessa ämnen skiljer sig kemiskt och fysiskt från de förbjudna fasta mikropärlorna, granskas deras nedbrytning och långsiktiga ansamling i miljön fortfarande av miljöorganisationer.
Källor:
- Microchemical Journal. Preliminary results on microplastic release from commercial toothbrushes.
- Journal of Exposure Science & Environmental Epidemiology. Serum PFAS concentrations and behaviors associated with exposure among adult women.
- Environment and Climate Change Canada. Microbeads – a science summary.
