En plastpåses livscykel är en resa som sträcker sig över århundraden. Den börjar djupt nere i marken och slutar ofta med att påsen stannar kvar i naturen i flera hundra år. Trots att en konsument i genomsnitt bara använder en plastpåse i 12 minuter, börjar dess miljöpåverkan långt tidigare och varar betydligt längre.
En påse föds: utvinning av fossila bränslen
Resan börjar med utvinningen av råvaror, främst råolja, naturgas eller kol. Dessa fossila bränslen utvinns genom metoder som pumpning, borrning eller fracking, vilket kan störa lokala ekosystem och riskera att förorena omgivande vatten och mark. När materialen utvunnits transporteras de till fabriker via rörledningar eller tankfartyg, en process som i sig innebär risker för läckage och utsläpp som kan vara katastrofala för det marina livet.
Tillverkning och produktion
Vid tillverkningsanläggningen genomgår de fossila bränslena en förvandling. I ett oljeraffinaderi värms råolja upp till extrema temperaturer för att producera etylengas. Denna gas omvandlas sedan kemiskt till polyeten, det vill säga en typ av plast. Polyetenen pressas genom små hål för att skapa tunna strängar, som sedan formas till de lätta och hållbara plastpåsar vi ser i kassan. Denna produktionsprocess är resurskrävande. Det går till exempel åt lika mycket fossilt kol för att tillverka 14 plastpåsar som för att köra en bil en engelsk mil (ca 1,6 km).
Distribution och ett flyktigt ögonblick av användning
När påsarna väl är färdiga och försedda med logotyper skeppas miljarder av dem till återförsäljare över hela världen. Det uppskattas att människor använder ungefär 5 biljoner plastpåsar varje år. För den genomsnittliga konsumenten är påsens användbara liv otroligt kort, ofta bara den tid det tar att bära hem matvarorna från butiken.
Hantering, deponi och påverkan på miljön
Det mest kritiska skedet i livscykeln är vad som händer efter att en påse har slängts. De flesta plastpåsar används bara en gång och kastas sedan.
- Låg återvinningsgrad: Plastpåsar är ökända för att vara svåra att återvinna. De fastnar ofta i återvinningsmaskiner, vilket orsakar dyra driftstopp och arbetskostnader för att få loss dem. Följaktligen återvinns mindre än 13 % av plastpåsar i vissa regioner.
- Deponi och sönderfall: På en soptipp kan det ta allt från 20 till 1 000 år för en plastpåse att brytas ner. Allteftersom de sakta vittrar sönder kan de frigöra skadliga gifter i marken och grundvattnet.
- Läckage till miljön: Många påsar hamnar helt utanför avfallshanteringen; de blåser upp i träd, täpper till avlopp eller hamnar i vattendrag. I havet blir de en del av en plastsoppa där de ofta misstas för mat av marina djur som havssköldpaddor och fåglar, vilket leder till dödliga blockeringar i matsmältningssystemet.
- Arvet efter mikroplaster: Istället för att brytas ner fragmenteras plastpåsar till allt mindre bitar som kallas mikro- och nanoplaster. Dessa små partiklar finns nu i världens alla hörn, där de letar sig in i näringskedjan och till och med in i människokroppen.
Även om bekvämligheten med en plastpåse bara varar i några minuter, är dess arv en miljömässig beständighet som vi kommer att behöva hantera i generationer framöver.
Källor
- University of Connecticut. Lifecycle of Single Use Plastics.
- The Ocean Straw. Effect of Plastic Bags on Environment: Global Impact.
- US EPA. Impacts of Plastic Pollution.
- WWF Australia. The Life Cycle of Plastics.
- Beyond Plastics. Plastic Bags - Get the Facts.
- Center for Biological Diversity. 10 Facts About Single-use Plastic Bags.
- Qualitytotebag. Life Cycle of Canvas Totes and Plastic Bags.
- Elmwood Park Zoo. The Life of a Plastic Bag.
