När forskare beskriver mikroplaster som ”trojanska hästar” är det ingen överdrift. Dessa små plastpartiklar driver inte bara runt i miljön utan de fungerar även som bärare av tungmetaller, långlivade kemikalier och till och med skadliga bakterier. På så sätt levererar de föroreningar direkt till organismer som får i sig eller andas in dem.
En klibbig yta med farliga passagerare
Mikroplaster har en mycket stor yta i förhållande till sin storlek, och deras kemiska egenskaper gör dem extremt bra på att binda andra ämnen. Tungmetaller som bly och kadmium, bekämpningsmedel och så kallade ”forever chemicals” (PFAS) fäster lätt vid plastpartiklarna.
När fisk, skaldjur (eller till och med människor) får i sig dessa förorenade mikroplaster kan gifter kringgå kroppens naturliga försvar och ansamlas i vävnader och celler. Istället för att spridas i miljön koncentreras de inuti levande organismer. På så sätt skapas nya vägar för föroreningar att ta sig in i näringskedjan.
Bevis från hav och jord
Studier visar att mikroplaster i havet bär med sig polyklorerade bifenyler (PCB) och polycykliska aromatiska kolväten (PAH), kemikalier som är giftiga, långlivade och kopplade till cancer och hormonstörningar. I jordar har man funnit att mikroplaster kan transportera bekämpningsmedel och gödningsmedel vilket förlänger deras negativa miljöpåverkan långt efter användning.
Mikroplaster är alltså långt ifrån passivt skräp. De fungerar som mobila bärare av komplexa kemiska blandningar och ökar därmed riskerna för både ekosystem och människor.
Konsekvenser bortom laboratoriet
Denna ”trojanska hästeffekt” har stora implikationer även utanför forskarvärlden.
- För livsmedelsindustrin väcker den oro kring säkerheten hos fisk, skaldjur, grödor och animaliska produkter.
- För myndigheter försvårar den riskbedömningar: ska man mäta plastpartiklarnas toxicitet eller de kemikalier de transporterar?
- För sjukvården innebär det en potentiell dold riskfaktor i utvecklingen av kroniska sjukdomar kopplade till miljöföroreningar.
För företag kan upptäckter av plast och gifter i livsmedel eller vatten rubba leveranskedjor, undergräva konsumenternas förtroende och skada både varumärke och ekonomi.
Ett problem vi kan förebygga
Till skillnad från många andra föroreningar är plast inte naturligt, det är ett material som vi människor skapat. Att mikroplaster sprids i miljön är alltså ett resultat av våra design- och avfallsval. Det innebär också att problemet går att förebygga.
Genom att minska engångsplast, investera i säkrare material (så som Grale's komposternara avfallspåsar eller pappersmuggar) och förbättra avfallshanteringen kan vi stoppa detta giftiga transportsystem innan det når våra hav, floder och kroppar. För när mikroplasterna väl sprids i naturen är de trojanska hästarna redan i rörelse.
